Underlåtenhet att handla?

2015/05/15 § Lämna en kommentar

När jag för över tio år sedan gick min ledarskapsutbildning för att bli värnpliktig gruppchef så var det en punkt man ständig belyste, vikten av att våga agera. Detta brukar ofta sammanfattas med förmaningen:

Underlåtenhet att handla ligger oftast en chef mer till last än valet av medel.

Man har aldrig perfekta förutsättningar, man har aldrig full överblick och man har inte alltid möjlighet att vänta på order uppifrån. Men man måste ändå snabbt och beslutsamt kunna agera och anpassa sig till den situation som råder. Det är inte enkelt och det kan leda till fruktansvärda konsekvenser. Men ibland måste man kunna ta svåra beslut på kort tid. I 2015 års försvarspolitiska inriktningspropositions inledning står det att läsa:

Beredskapskraven innebär att krigsförbanden med befintlig krigsduglighet och utan föregående återtagning ska kunna mobiliseras inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. [min emfas]

Det är uppseendeväckande är att Insatsorganisationen 2014 (IO14) har en mobiliseringstid som är längre än de 24-72 timmar som gällde under värnpliktsförsvarets dagar. Som ett exempel kan vi ta Rysslands beredskapsövning mellan 16-21 mars, total sex dagar. Den omfattade cirka 80,000 soldater, cirka 12,000 fordon och vapensystem, 65 örlogsfartyg och 15 stycken ubåtar samt över 220 luftfarkoster ur MD N och MD V. Det är en numerär som vida överstiger den som återfinns i IO14. Ur Jägarchefens utmärkta sammanställning av övningen går det bland annat att utläsa att 98. Luftlandsättningsdivisionen redan under övningens andra dygn hade transporterat två regementen från deras baseringsområde i Ivanovo till övningens operationsområde i Olenegorskom, en sträcka om 1300 km. Under denna tid mobiliserades även delar av Norra flottan, 76. Luftlandsättningsdivisionen, flertalet specialförband, markförband och flygförband. Det är ur detta perspektiv som vår mobiliseringstid på en vecka måste ses.

Så den stora frågan är om vi kommer kunna mobilisera, i tid? Om övningen som beskrivs ovan hade varit ett anfall så hade vi varit tvungna att besluta om mobilisering tre till fem dygn innan det första Ryska förbandet. Senare än så så hade vi riskerat att ställas inför fullbordat faktum. För att detta ska vara möjligt krävs två saker, goda underrättelser och förmågan att på mycket kort tid agera på dessa underrättelser. Vår förmåga till underrättelseinhämtning är jag dock varken rätt person att analysera eller kommentera, eller något som bör diskuteras offentligt.

I modern tid har Sverige alltid varit långsamt att reagera på försämringar i omvärldsläget. Försvarsbeslutet 1925 resulterade i att Sverige vid andra världskrigets inledning hade genomfört en omfattande nedrustning. Trots varningar om en stundande invasion av Danmark och Norge så togs inget beslut om mobilisering, man ville inte provocera Hitler. Har vi lyckats bryta denna trend under senare år? Omställningen av försvaret, till att vara dimensionerat för internationella insatser, kom i och med Försvarsbeslutet 2004. I försvarspropositionen står att läsa,

Regeringens säkerhetspolitiska bedömning är att ett militärt väpnat angrepp enskilt mot Sverige fortfarande är osannolikt under överskådlig tid (minst en tioårsperiod).

samt att,

Försvarsmakten skall också, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet.

I enlighet med den inslagna vägen så omvandlades försvarsmakten till en organisation som allt mer var anpassad efter att kunna bemanna den nordiska EU-stridsgruppen (NBG) samt de internationella insatserna Sverige deltog i. I försvarsberedningens omvärldsanalys från 2007 gör man bedömningen att

I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer definiera vår syn på Ryssland.

Försvarsbeslutet 2008 innehöll det som är Försvarsmaktens nuvarande organisation, IO14, eftersom den skulle vara införd senast under år 2014. I den konstaterar man att

Den politiska utvecklingen i Ryssland får allt tydligare auktoritära drag med inslag av korruption, inskränkning av det oberoende civila samhällets utrymme samt ökande nationalism. Den centrala politiska kontrollen över samhället och ekonomin fortsätter att förstärkas. Oberoende massmedier har ett begränsat utrymme och partiväsendet är svagt.
 …
Det finns en politisk ambition att återta stormaktsrollen och med alla tillgängliga medel, inklusive militära, kunna hävda nationella intresse Georgienkonflikten har visat att den ryska tröskeln för att använda militärt våld i närområdet har sänkts, men att den varierar med den politiska och strategiska situationen i varje enskilt fall

Trotts att den säkerhetspolitiska situationen förvärrats och att omvärldsanalysen lackmustest har visat att Ryssland är beredd att använda militärt våld mot sin grannar så görs inga ansatser att påbörja den återtagning av militär kapacitet som omnämns i försvarsbeslutet 2004. Den försvarspolitiska reaktionen på Rysslands invasion av Ukraina är i samma anda, man finansierar hälften av det som behövs för att kunna införa IO14. En organisation som i bästa fall kan försvara en del av landet i en vecka, men först någon gång efter 2020. Inriktningspropositionen 2015 innehåller ytterligare en viktigt detalj:

Beredskapskraven innebär att krigsförbanden med befintlig krigsduglighet och utan föregående återtagning ska kunna mobiliseras inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. [min emfas]

Den vecka som vi har på oss att mobilisera inkluderar inte tid för repetitionsövning och kommer troligtvis inte räcka till mycket mer än transport till mobiliseringsplats, fältlastning och eventuellt transport av förbanden till den enda plats som kommer försvaras. Då den nuvarande organisationen, utöver kontinuerligt anställd personal, även bemannas av tidvis tjänstgörande personal samt inpliktade före detta värnpliktiga så får man räkna med att det på sina håll kommer finnas stora övningsbehov. På så väl personlig nivå, som på förbandsnivå. Övningsbehov som kan mätas i allt ifrån veckor till månader innan en acceptabel stridsduglighet kan uppnås. Därför är den övningsverksamhet som sker just i detta nu helt avgörande för att hur stridsdugliga förbanden kommer vara på mobiliseringens sjunde dag. En mobilisering utan föregående beredskapshöjning och repetitionsutbildning, kan förvisso vara möjlig att genomföra, men då med avsevärda brister i förbandens stridsduglighet. Om vi dröjer längre än så är risken att motståndaren redan uppnått sina mål.

Med risk för att låta defaitistisk, så finns det väldigt lite som talar för att våra politiker kommer uppvisa den handlingskraft som krävs för att i tid ta beslutet att mobilisera. Frågan som återstår är om vi då överhuvudtaget kan tala om att vi har en reell försvarsförmåga? Kan vi ens påstå att Försvarsmakten överhuvudtaget har en tröskeleffekt när det står klart att den politiska viljan saknas? Det är inte en slump att Ryssland kommunicerar med av militärt maktmedel. De förstår att den avskräckande effekten hos deras armé är beroende av att omvärlden är övertygad om att de inte tvekar att använda den. Jag tycker inte att Sverige ska bedriva en utrikespolitik baserad på militära hot. Men om vi inte ens kan övertyga oss själva att Sverige kommer försvaras, hur ska vi kunna övertyga någon annan? Så gärna en större försvarsbudget, men först en rejäl försvarsvilja.

Relaterat:

Försvarsproposition 2004 – Vårt framtida försvar
Säkerhet i samarbete – Försvarsberedningens omvärldsanalys (2007)

Försvarsproposition 2008 – Ett användbart försvar
Försvarsproposition 2015
Jägarchefen: Si vis pacem para bellum

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för maj, 2015Endast för förryckta.