Motsatsmetoden

2014/05/21 § Lämna en kommentar

Så här i valtider så går det inte en dag utan att partierna försöker trumfa varandra i sin paradgren, att verka handlingskraftiga. Trots att jag är rätt säker på var jag står politiskt så känns det ofta som att alla partiledare har rätt i det de säger. Det skulle kunna förklaras med att jag lider av tillfällig sinnesförvirring eller är utsatt för någon form av svartkonst. Men allt som oftast beror det på att de faktiskt inte säger något. Visst ser man att munnen rör på sig och hör att ljud kommer ut. Men ofta så finns det väldigt lite innehåll i det som sägs. Man försöker att locka till sig den skygga, rosa enhörning som är medianväljaren gnom att inte säga något som kan uppröra. Inom politiken kallas det triangulering, att försöka hitta en position mellan dig och din motståndare som kan locka osäkra väljare.

Då brukar jag använda mig av ett trick eller en lek, vi kan kalla den motsatsmetoden. Den gå ut på att ta ett utspel och försöka skapa utspel som har den motsatta innebörden. Det kan antingen göras genom att sätta in en negation eller genom en lite mer ambitiös omskrivning, men ju mindre dess då bättre. Om motsatsen låter helt orimlig och aldrig skulle fungera som ett politiskt utspel så är det en god chans att det ursprungliga utspelet bara bestod av floskler. Fast bara för att ett politiskt utspel har substans så behöver det varken vara vettigt eller relevant. Det är dessutom ingen garanti för att det är något du behöver hålla med om. För att illustrera det hela så har jag plockat några citat från olika partiers EU-valmanifest.

”Vi vill att maten ska vara fri från gifter och skadliga tillsatser.”

Det är ett uttalande som jag vill tro att alla partier skulle kunna skriva under på. Men vad är det egentligen man säger? Vad är motsatsen till detta förnuftiga uttalande?

”Vi vill att maten ska innehålla gifter och skadliga tillsatser.”

Det är inte bara ett idiotiskt ställningstagande utan också, med all rätt, ett politiskt självmord. Det är inte bara en fråga om tillsatser i allmänhet, utan ämnen som per definition är skadliga och giftiga. Den absurda och orimliga motsatsen visar hur urvattnat och meningslöst det första utspelet var. Det var inte en fråga om politik, eller förnuft, utan en fråga om ren självbevarelsedrift. Kring den ständigt närvarande frågan om jobben konstaterar ett riksdagsparti att:

”Vi vill: Att EU ska samarbeta för fler jobb”

Att man skulle propagera för färre jobb låter föga troligt. Det är ett uttalande som väldigt få skulle finna något större fel med. Om man inte är EU-kritisk till den grad att den enda EU-fråga man kan se är dess avveckling. Många politiska utspel kan bilda fler olika motsatser med samma andemening men med lite tonläge.

”Vi ska vara en stark kraft för fred, frihet och försoning.”

Beroende på hur man ser på meningen så kan man skapa ett antal olika motsatser, men med ganska snarlika resultat. Man kan skapa en motsats genom att fokusera på ordet ”stark” och istället göra uttalande mer diminutivt.

 ”Vi ska vara en svag kraft för fred, frihet och försoning.”

Det är förvisso ett uttalande som ligger rätt nära verkligheten, men inget som jag ser att våra politiker skulle förespråka. Den enklaste formen av motsats är att helt sonika lägga till ett ”inte” eller motsvarande negation i det ursprungliga uttalandet.

”Vi ska inte vara en stark kraft för fred, frihet och försoning.”

Det är fortfarande ett ganska försiktigt uttalande men som ändå faller på sin egen orimlighet. Även om det kanske har funnits en tid och en plats där det setts som ett viktigt utspel så är det inte år 2014 i Sverige. Om man vill få tänka lite extra och ta experimentet ett steg längre så kan man försökta byta ut adjektiven.

”Vi ska vara en stark kraft för krig, förtryck och hämndlystenhet”

Här behöver man nog inte tänka speciellt länge för att inse att uttalande faller på sin egen orimlighet. Även om de olika motsatserna har ganska olika tilltalston så är samtliga uttalanden som man knappast förväntar sig att höra i en politisk debatt. Därför så är det ursprungliga uttalande ganska meningslöst, det är valfläsk utan substans.

Ibland så kan det vara svårt att utröna vad det är som egentligen menas med det våra politiker säger. Listigt och vagt formulerade uttalanden är jämte personangrepp en politikers främsta vapen i en debatt. Vad det är som den egentliga poängen med ett politiskt utspel är inte alltid helt enkelt att förstå. Men även här så är motsatser ett bra verktyg.

”För ett grönare EU vill PARTIET förbjuda alla farliga kemikalier i produkter som säljs inom EU.”

Här finns det två tänkbara motsatser som ger upphov till helt olika tolkningar av budskapet.

”För ett grönare EU vill PARTIET tillåta alla farliga kemikalier i produkter som säljs inom EU.”

Den första motsatsen är ett liksom den förra ett exempel på ett utspel som vi knappast lär höra en politiker göra. Men den andra motsatsen är dess då mer intressant då den ifrågasätter själva andemeningen.

”För ett grönare EU vill PARTIET tillåta alla farliga kemikalier i produkter som säljs utom EU.”

I det ursprungliga uttalandet så känns fransen ”inom EU” väldigt självklar, det är där som EU-parlamentet i huvudsak verkar. Men när man börjar ställa upp motsatser så är det inte lika självklart längre. Är det så att EU fortfarande vill tillåta produkter som innehåller farliga produkter så länge som de exporteras utanför EU? Det en ganska otrolig tolkning som man knappast skulle göra från utspelet. Men om man ser till vad som faktiskt står så kan man inte utesluta det heller.

Finns det då några exempel på politiska utspel som klarar vårt experiment? Det gör det naturligtvis men finns oftast på en betydligt mer undanskymd plats i partiprogrammen.

 ”PARTIET vill att alla EU:s beslut ska bedömas utifrån huruvida de bidrar till fler jobb, en så kallad jobbstreaming av EU:s politik.”

Här ger det inte särskilt mycket att bara sätta in en negation. Det ger en motsats, men att definiera vad man inte vill göra är ett retoriskt självmål. Det ger dina motståndare chansen att verka handlingskraftiga och gör att du själv mest framstår som en bakåtsträvare och nej-sägare. Om vi istället fokuserar på ordet jobb och testar några alternativ så får vi betydligt intressantare tolkningar.

 ”PARTIET vill att alla EU:s beslut ska bedömas utifrån huruvida de bidrar till bättre miljö …”

Vi har fortfarande ett tydligt ställningstagande för något och inget som är orimligt per automatik. Alla partier skulle inte sätta miljön som EU:s främsta mål men det är ett av Miljöpartiets två huvudmål med sin EU-politik.

 ”PARTIET vill att alla EU:s beslut ska bedömas utifrån huruvida de bidrar till fred”

Nu är vi inne på en retorik som bland annat Folkpartiet använt sig av inför EU-valet, EU som ett verktyg för fred i Europa. Detvar den drivande anledningen till att EUs föregångare, Kol och stålunionen skapade, att förhindra ett nytt världskrig. Så även här så utgör motsatsen ett fullt rimligt utspel. Det beror på att det ursprungliga utspelet har sin grund i ett verkligt ställningstagande och en tydlig prioritering.

Naturligtvis så är det ingen perfekt metod och den är knappast banbrytande. Det finns många utspel som är för komplexa för att på ett enkelt sätt kunna reduceras till sin motsats. Men motsatsmetoden har varit ett bra grovfilter som ta bort de största svålbitarna i den politiska soppan. Den är ingen ersättning för politisk analys och kritiskt tänkande, men ibland kan den vara en väldigt underhållande genväg.

Exempel på politiska utspel är tagna från.

Utspel 1,2: Miljöpartiets EU-valmanifest
Utspel 3:    Folkpariets partiprogram för EU-valet
Utspel 4:    Moderaternas valmanifest för EU-valet
Utspel 5:    Socialdemokraternas valmanifest för EU-valet

Annonser

Försvarspolitik som valfråga

2014/05/13 § Lämna en kommentar

För några år sedan så föreföll det som helt orealistiskt att försvaret skulle vara en valfråga år 2014. Men när SVT här om veckan hade sin partiledardebatt så inledde man med över 20 minuter försvarsdebatt. Så sent som ett för år sedan hade det varit helt otänkbart. Men även om det glädjer mig att riksdagspartierna tar frågan på något större allvar så vill jag ändå höja ett varningens finger. Försvarspolitik och valfläsk hör inte ihop. Försvarspolitik måste se ur ett längre perspektiv än bara den kommande mandatperioden. Försvarets värde ligger till stor del i den politiska handlingsfrihet det ger och kan aldrig frikopplas från övrig politik.

För att verkligen kunna tala om självständighet så krävs en viss mängd av handlingsfrihet. Utan ett försvar är man väldigt känslig för påtryckningar och riskerar att antingen få lägga sig platt i alla konflikter eller vara beredd på att plikta dyrt. Det krävs inte alltid fientlig trupp på svensk mark för att vi ska förlora vårt självbestämmande. Det kan bland annat ske genom hot av så väl militär som ekonomisk natur. Om varje beslut i riksdagen syftar till att vinna våra allierades gunst eller blidka våra fiender så spelar det ingen större roll att vi faktiskt själva fått välja våra egna parlamentariker. Då kommer självbestämmande och demokrati aldrig vara mer än en illusion.

Det finns en vanlig föreställning att förhållandet mellan en stat och dess medborgare kan liknas vid den mellan barn och föräldrar. Till exempel har svenskan och grekiskan har ordet ”fädernesland”, ryskan ”Rodina – moderlandet”. Men gemensamt för dessa föreställningar där en att staten är föräldern och befolkningen barnen. I mina ögon så är det ett synsätt som baserar sig på en auktoritär världsbild där barn och medborgare är undersåtar. Det är inte ett synsätt som jag förknippar med demokrati. Om något har vi medborgare en föräldraroll, ibland att beskydda, men oftast att uppfostra landet Sverige.

Inte ens i sandlådan är ”min pappa är starkare än din pappa” ett frikort för att bete sig hur som helst. Än mindre ska det vara så i den internationella politiken. Även om jag vill att vi ska kunna försvara Sverige så ska vi inte uppfostra en överbeskyddad mobbare som är grannskapets skräck. Den politiska debatten och demokratiska arbetet är vår gemensamma strävan att göra Sverige till en bra vän och god granne.

Att kritisera Sveriges styre och agerande är det samma som att vara fientligt inställd till Sverige. Blind lydnad och underlåtenhet att kritisera missförhållanden är aldrig det samma som att visa lojalitet. Sverige är inte bara en landyta. Att försvara Sverige är inte bara att hindra en fientlig landstigning. Det är också att skydda Sveriges befolkning och vår gemensamma rätt att forma vilket land Sverige ska vara. Utan en egen röst i världspolitiken och en egen vilja i den nationella politiken så spelar vår självständighet en väldigt liten roll. Utan värden att som är förtjänar att försvaras så är det meningslöst att ha en försvarsmakt. Det är vår strävan efter att göra Sverige till en bättre plats som gör existensförsvaret relevant.

Som anställd soldat så tar jag risken att en dag få välja mellan att döda eller dödas. För mig är det därför ännu mer angeläget att Sverige är ett land som förtjänar den uppoffringen. Därför är jag inte beredd att rösta enbart baserat på ett partis försvarspolitik, även om det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Om vi köper försvarsförmåga till priset av en negativ samhällsutveckling så kan vi snart finna att vi inte har så mycket kvar som är värt att försvara. För mig är inte den stora valfrågan om Sverige skall försvaras, utan vad som skall försvaras.

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för maj, 2014Endast för förryckta.