En Potemkinkuliss, var god dröj

2013/12/18 § Lämna en kommentar

ÖB:s uttalande om en-veckas-försvaret på Folk och Försvar för nästan ett år sedan blev startskottet för en debatt om försvarets tillstånd och förmåga. Uttalande belyste något som förvisso var välkänt bland de som har ett försvarsintresse, men blev för många ett chockartad uppvaknande. Det var första gången som en officiell företrädare för Försvarsmakten tog bladet från sin mun. I dagarna släppte Riksrevisionen en rapport vid namnet, Försvarets förmåga till uthålliga insatser. Den öppna delen av rapporten finns att ladda hem via Riskrevisionens hemsida.

Den öppna rapporten sätter på ett plågsamt tydligt sätt fingret på de problem som Insatsorganisation 2014 (IO14) lider av. Vad det står i den hemligstämplade delen av rapporten kan jag bara fantisera om, men jag tvivlar på att bilden den målar upp är ljusare. IO14 har blivit dyrare än planerat, det saknas materiel, det saknas personal och kommer i bästa fall vara uppfylld till 2019. Då under förutsättningen att extra medel tillförs. Då detta är otroligt så kan vi konstatera att organisationen troligtvis kommer vara uppfylld först en bra bit in på 2020-talet. Det är naturligtvis ett stor misslyckande för så väl försvarsmakten som regeringen, men även de bästa planer kan drabbas av bakslag. Rapporten visar dock på en betydligt allvarligare situation, att insatsorganisation 2014 aldrig ens hade en möjlighet att lyckas.

IO14 innehåller tydliga instruktioner för vilken organisation Försvarsmakten skall ha. Väldigt kortfattat så handlar det för markstridskrafterna om två ganska tunna mekaniserade brigader med tre stridsvagnskompanier samt tillhörande funktionsförband till exempel tungtransport, underrättelse samt det som utgör den stora numerären 40 hemvärnsbataljoner. För marinstridskrafterna består organisationen i stora drag av två korvettdivisioner, två minröjningsdivisioner, en ubåtsdivision, ett amfibiekompani samt stödfunktioner. Slutligen så består flygstridskrafterna av fyra stridsflygsdivisioner samt stödfunktioner. En mer detaljerad organisationsplan kan läsas i regeringens, Förslag till insatsorganisation.

Kraven på vad IO14 ska kunna åstadkomma är däremot dess då otydligare, något som Riksrevisionen påpekar i sin rapport. Man använder begrepp som aldrig blir definierade som det är tydligt att man från regeringens och Försvarsmaktens sida tolkar olika.

Vi har funnit att det finns delar av styrningen som är oklar när det gäller vissa begrepp samt när den förmåga som statsmakterna begär, ska ha uppnåtts fullt ut. T.ex. har vi i intervjuer med företrädare för Försvarsmakten funnit att det finns olika tolkningar av vad som avses med centrala begrepp som ”Insatser”, ”uthålligt” och ”över tiden”.

Ett av de tydligaste målen är att Försvarsmakten skall kunna ha 2000 personer på långvariga insatser, inom och utom landets gränser. Uppdelat på upp till fyra olika insatser, varav en skall kunna bestå av en bataljonsstridsgrupp. Detta tolkas av Försvarsmakten som 1700 personer på internationella insatser och resterande 300 inom landets gränser. Utöver detta har även Sverige det organisatoriska ansvaret för en EU battlegroup. Då målsättningen är att större delen av insatserna skall komma vara inom markarenan så har Riksrevisionen studerat dessa förutsättningar närmare. Genom att studerat tio olika paket, bestående av förband från tidigare insatser, som skulle uppfylla dessa krav. Detaljerna kring detta kan läsas på sida 20 i rapporten.

För att kunna bibehålla en långvarig insats så krävs det att den bemannas av mer än ett förband om byter av varandra, en så kallad rotation. Försvarsmaktens planering anger att man för kontinuerligt bemannade förband kan förvänta sig ett 1:4 förhållande mellan insats och total tjänstgöring. Förband bestående av tidvis tjänstgörande personal kan förväntas att som högst ha en rotationstakt om 1:6. För 1:4 rotation så består cykeln av, insatsutbildning, insats, återhämtning och uttag av semester efter avslutad insats samt utveckling och tillväxt. Förband med tidvis tjänstgörande personal, som skall utgöra 75 % av alla gruppchefer soldater och sjömän, har en lägre rotationstakt eftersom personalen även skall har ett ordinarie jobb. Vad dessa siffror innebär är att för varje förband som skall finnas ute på insats så behöver man tre (fem) identiska förband hemmavid som är i andra rotationsfaser.

Detta innebär en stor belastning på de få förband vi i dagsläget kan ställa upp och främst på ett antal funktionsförband som luftvärns-, ingenjörs och artilleriförband. Riksrevisionen bedömer därför att vi med den grad av personaluppfyllnad vi har idag, vid en rotationstakt om 1:4, i genomsnitt skulle kunna uppfylla 37 % av de kompetenser som krävs för de långvariga insatserna. Vid en rotationstakt om 1:6, för förband med tidvis tjänstgörande personal, så skulle vi endast kunna uppfylla 28 % av de specificerade kompetenserna. Till detta kommer att vi i genomsnitt saknar 37 % av den materiel som krävs för att de olika kompetenserna skall kunna verka fullt ut. Om Försvarsmakten fortsätter arbetet med IO14 med prolongerad ekonomisk ram så berömmer Riksrevisionen att motsvarande siffror för 2019 kommer att vara 55 % för en rotationstakt om 1:4 och 40 % vid en rotationstakt om 1:6. Det innebär att vi utslaget över kontinuerligt och tidvis tjänstgörande kommer ha under 50 % tillgänglighet på de kompentenser som krävs. Vi en fullt införd IO14, vilket kräver tillförd personal och materiel, så kommer sifforna att se något bättre ut, 77 % vid en rotationstakt om 1:4 och 69 % vid en rotationstakt om 1:6. För detaljer se sektionerna 5.3 och 5.4 från sida 53.

För flygstridskrafternas del så finns det ett mindre underlag då man sedan 2003 till dags dato endast haft två stridsflygsdivisioner insatta. Men med totalt fyra stridsflygsdivioner så ser man snabbt att man med de rotationstakter som diskuterats i bästa fall skulle kunna ha en division på en långvarig insats. Detta under förutsättningarna att de två divisioner som krävs för nationella behov kan tas ur de förband som har roterat hem. Enligt rapporten är Försvarsmakens egen bedömning är att man skulle kunna genomföra 3-4 rotationer under en period om cirka ett år.

IO14 är därför inte bara försenad och fördyrad. De uppgifter som är ställda kan omöjligen mötas upp av den organisation och de resurser som tilldelats. Även om organisationen så småningom uppfylls så kan det inte leva upp till sina uppgifter. Då har Riksrevisionen inte ens berört frågan om vår förmåga att försvara Sverige mot ett angrepp. Efter ÖB:s uttalande för nästan ett år sedan så råder det väl inga tvivel om hur den förmågan ser ut? Idag, här och nu, är det svenska försvaret inte ens en Potemkinkuliss. Men kulissen beräknas vara färdig 2019, om budgeten utökas. När kommer våra politiker ta tvingas ta sitt ansvar? Förhoppningsvis tidigare än så, men jag skulle inte räkna med det. Inte med de enorma hinder som regering lägger ut i form av besparing genom att hindra försvarsmakten från att nyttja hela sin budget. Men det är ett ämne för en annan dag.

Relaterade länkar
Wiseman’s Wisdom: Riksrevisionen levererar ytterligare en bredsida
Skipper: Aldrig tidigare har skillnaden varit så stor mellan verklighet och dikt inom försvarspolitiken!

Tillägg
SvD: Avgrundsdjup klyfta mellan riksdagen och försvaret

Annonser

Taggad: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande En Potemkinkuliss, var god dröjEndast för förryckta.

Meta