Granskande journalistik?

2013/08/15 § 1 kommentar

Man talar på svenska om de tre statsmakterna, riksdag, regering och massmedia. Motsvarande uttryck finns även på engelskan men där är statsmakterna på grund av kulturella skillnader är fyra till antalet. Oberoende medier är en sorts garanti för att riksdagens och regeringens förehavanden kan granskas i det offentliga. Men på sistone så kan jag inte hjälpa att fråga mig om den tredje statsmakten har abdikerat.

Det är ingen hemlighet att framför allt dagstidningarna dras med stora problem. Man försöker hitta ett sätt att sälja en papperstidning i en värld som präglas av digitala gratistjänster. Ibland känns det som att en del av lösningen är att i allt större grad förlita sig på notiser från TT eller officiella pressreleaser. Det är inte ovanligt att stora delar av landets dagstidningar trycker artiklar som är nära på identiska eftersom de antingen är tagna i sin helhet från dessa källor eller bygger på oblyga ombearbetningar. På sistone har jag i min personliga bevakning av försvarsfrågor blivit plågsamt uppmärksam på hur lite man på de olika redaktionerna granskar eller ens reflekterar över resultaten.

Under förra veckan kunde man i flera lokala och rikstäckande media (SN, GP, NK, NSD, SvD) läsa om att man ska SATSA en dryg miljard på att uppgradera ett antal Stridsvagn 122, även känd som Leopard 2. Nyheten presenterades av Cecilia Widegren som representerar Moderaterna i försvarsutskottet. Men uppenbarligen har ingen av tidningarna ens skrapat på ytan vad det gäller den fakta som presenteras från regeringen sida.

Det som i de väldigt likartade artiklarna framställs som en satsning för att stärka försvarsförmågan är i själva verket frågan om nödvändigt underhåll och uppgraderingar, något man kan förvänta sig på stridsvagnar beställdes 1994. En uppgradering som dessutom redan var budgeterad men som avbröts 2008 av samma borgerliga regering. Dessutom är det endast 56 av de totalt 120 stridvagnarna som ska uppgraderas. Vilket i praktiken innebär att drygt hälften av vagnarna snart kommer att vara mer eller mindre obrukbara. ”Satsning”,

Dessutom rapporterar NSD, via den moderate riksdagsledamoten Johan Johansson, att kostnaden för projektet är hemlig. Det finns flera olika nivåer av hemlighet, hemlig, kvalificerat hemlig och den högsta nivån, pinsamt hemligt. Så var på skalan ligger kostnaden för uppgraderingen? Svårt att veta, men inte hemligare än att ett
kostnadsinterval finns med på sida 17 i Försvarets materielplan som ligger helt öppet på deras hemsida.

Kanske är jag cynisk, men sedan ett antal år tillbaka är det här inget som förvånar mig särskilt. Jag räknar med att våra folkvalda, av alla partitillhörigheter, allt för ofta försöker rädda sitt och partiets anseende snarare än att faktiskt representera väljarna. Det som kanske är ännu mer graverande ingen som helst mediegranskning sker av det regeringen säger. Inte för att oppositionen gör ett särskilt bra jobb heller, de om någon har ju allt att vinna. Det är långt ifrån en enstaka företeelse. Försvarspolitiken präglas i sin helhet av samma osanningar, ointresse och låga nivå.

  • Ryssland rustar upp . Regeringen förklarar att det är från en låg nivå då man inte övar. Media ställer inga frågor.
  • Regeringen förklarar att Ryssland inte övar större förband. Ryssland genomför tre beredskapsövningar. Media ställer inga frågor.
  • Regeringen hävdar att vår beredskap är god. Sverige har inte övat försvarsmaktsgemensamt sedan 1993. Media ställer inga frågor.
  • Ryssland har största militärövningen sedan 1967. Regeringen håller fast vid ”en låg nivå”. Media ställer inga frågor.

… och så vidare.

Det sätter fingret på ett stort problem i demokratier och informationssamhällen. Det finns så mycket information att man omöjligtvis kan ta del av allt eller ens mer än en obetydlig bråkdel. Men samtidigt så förväntas vi som medborgare att kunna göra ett välgrundat beslut när vi vart fjärde år går till valurnan. När medierna gör sitt jobb så ser man till att lyfta viktiga frågor, ge nya perspektiv och ifrågasätta oegentligheter. Man får professionell hjälp att sålla i informationsflödet. Men när rapporteringen till stor del består av pressreleaser (läs propaganda) eller centraliserade utskick (läs TT) så förloras den stora samhällsnyttan med journalistik. Ingen ställer egna frågor och alla levererar samma svar. Den nyanserade bilden blir både svartvit och med tunnelseende. Det finns naturligtvis undantag men det känns som att det blir allt färre även hos de seriösa tidningarna och Tv-kanalerna.

Det kan mycket väl vara en rationell utveckling ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv. Undersökande journalistik är inte lika billigt som att skriva om kändisskvaller eller bedriva klipp-och-klistra-journalistik. Men om man som tidning varken kan vara gratis eller konkurera med fördjupande artiklar, vad har man då att komma med? Kan vi inte lika gärna bara slopa presstödet, göra oss av med mellanhanden och finansiera TT direkt? Märker publiken någon skillnad?

Att jag uppmärksammar just denna historia handlar i grunden om att jag har ett intresse för försvaret och därför försöker jag att hålla mig à jour. Men det ger mig tyvärr ingen tillfredställelse att ”veta bättre” utan lämnar mig bara med en obehaglig följdfråga. Vilka osanningar finns som jag inte själv har kunskapen och intresset för att upptäcka?

För mer information om renoveringen av Stridsvagn 122 rekommenderar jag:
Skipper, Wisemans Wisdoms, Cornucopia

Angående vad som är en låg övningsnivå rekommenderar jag:
Cornucopia, Jägarchefen (1), Jägarchefen (2)

Annonser

The Reason Why Vol. 1

2013/08/07 § 1 kommentar

Att försöka hänga med i svensk jazz kan ibland vara rätt förvirrande. Grupper och konstellationer är ofta lika kortlivade som japanska idoler. Ibland så gör de bara en skiva för att sedan tystna helt eller dyka upp ur tomma intet flera år senare. Alla som vart med om att deras favoritband lagt ner instrumenten vet vilken traumatisk musikupplevelse det kan vara. Inom jazzen så har dock sådana uppbrott oftast betydligt mindre allvarliga för alla fans. En jazzgrupps uppbrott betyder ofta inte att musikerna slutar spela med varandra, utan kanske bara att man gör det under nya former och under ett nytt namn. I många fall är det vem som skrivit musiken som avgör vad bandet heter just denna gång. Det finns därför ofta en ganska stor överlappning mellan gruppernas medlemmar, där de riktigt flitiga artisterna tycks ha ett finger med över allt.

För mig så finns det tre namn som alltid lyckas fånga min uppmärksamhet när jag letar efter ny svensk jazz, Goran Kajfeš (trumpet), Jonas Kullhammar (saxofon) och Per ”Ruskträsk” Johansson (saxofon). Det är tre musiker som i sina olika konstellationer och kombinationer innehar åtminstone fem platser på min personliga tio-i-topp jazzlista. På albumet ”The Reason Why Vol. 1” så återfinns samtliga tre, denna gång under namnet Goran Kajfeš Subtropic Arkestra. Redan här är det med andra ord som upplagt för en riktigt bra skiva. Dessutom var Subtropic Arkestras konsert ifjol på Gustav Adolfs torg, med musik från albumet ”X”, årets i särklass starkaste musikupplevelse.

Till skillnad från ”X”, där musiken var skriven av Kajfeš själv, så består ”The Reason Why Vol. 1” enbart av covers. Det är för mig okända låtar, av för mig mestadels okända artister från världen alla hörn. Men om jag ska vara ärlig så tog det tog mig faktiskt rätt länge innan jag förstod att det faktiskt var frågan om covers då Kajfeš elektroniska och psykedeliska jazzsound tydligt präglar låtarna. Min enda invändning mot ”X” var att albumet (inte konserten) trots sin stora och skickliga ensemble kunde kännas lite väl loj och ibland började gå på tomgång. På ”The Reason Why Vol. 1” så upplever jag att Goran Kajfeš använder en större dynamik och växlar mellan lite mer introspektiva och finstämda partier med röjiga och ruffiga partier. Just musiker som vågar spela lite fult och ta ut svängarna är något som jag verkligen uppskattar. Det som skiljer skalonanister från verkligt bra solister är förmågan att inte bara bryta mot regler när det behövs, utan att skriva nya allt efter som. Det ger albumet en helt annan dynamik där låtarna bygger upp rätt förutsättningar för den kommande spår de är inte bara fristående spår. Goran Kajfeš öppnar stark, tar sedan ned det intensiteten lite för att till sist öka mot den stora finalen. Det är en upplevelse som i mina öron talar för just albumformatet snarare än lösryckta singlar eller MP3-filer. I ett väl sammansatt album är helheten alltid större än summan av dess delar. Något som blir ännu tydligare när man lyssnar på skivan på vinyl och inte kan byta spår med en snabb knapptryckning. Att lyssna på ett album från början till slut ger en helt annan, om än inte alltid bättre, bild av verket som helhet.

Egentligen så förtjänar alla åtta spår på ”The Reason Why Vol. 1” att få någon form av omnämnande men det är det sista spåret ”Karina” som jag verkligen fastnat för. Min första reaktion när jag hörde Karina vara att det precis lika gärna hade kunnat vara något ur Frank Zappas album ”The Grand Wazoo” eller ”Waka/Jawaka”. Med tanke på att Zappa är en av mina stora favoriter och att ”The Grand Wazoo” i mina öron är ett av hans bättre album så är det verkligen inget dåligt omdöme. När jag jämför med Arthur Verocais original så framträder det Kajfeš tillfört tydligt. Hans version är både betydligt råare och intensivare. Det målbrottsbrölande ljudet från Ruskträsk barytonsaxofon ger både en helt annan tyngd och botten till låten samtidigt som den ger kontrast de mer finstämda stämmorna. Andreas Söderströms gitarrspel får mig dessutom att helt glömma bort hur mycket jag egentligen hatar jazzgitarr. Hans spelstil och sätt att använda wah-wah fullbordar verkligen illusionen av att man lyssnar på en bortglömd Zappa låt.

Den enda kritiken jag har är att det verka vara väldigt länge innan jag får chansen att höra albumet live. Det verkar dock som att det inte är förrän i november det är dags för en konsert i mitt närområde, då i Uppsala. Men om man bor i Göteborg så får man chansen redan till helgen. Subtropic Arkestra kommer nämligen att spela på Way Out West den 9:e augusti. Bara det är en god anledning att skaffa ett festivalpass.

Och en liten bonus från Subtropic Arkestras förra album ”X”

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för augusti, 2013Endast för förryckta.