Norrland

2013/07/15 § 1 kommentar

Norrland, det är ett ord som jag verkligen drar mig för att använda. Jag har ofta blivit kallad norrlänning men aldrig känt mig som en norrlänning. Jag brukar säga att jag inte är norrlänning utan norrbottning. Så jag har ibland frågat mig själv var den norrländska självbilden är som starkast. Även om jag inte har något definitivt svar så får jag en känsla av att det inträffar någonstans i Västernorrlands län. Hörs det inte redan på namnet? För i Norr- och Västerbotten upplever jag att man är just norr- eller västerbottning. Omvänt så är det sällan jag hör någon som identifierar sig själv som lapplänning även om man bor i Lappland. När man sedan närmar sig Gävle så känns det som att folk inte längre kännas vid de associationerna ordet norrlänning för med sig. Kanske är det för lantligt? Så exakt vem som är norrlänning förblir för mig lite av ett mysterium.

För mig har ordet dessutom alltid haft lite koloniala förtecken, som ett samlingsnamn på Sveriges Terra Incognita. Med tanke på att det handlar om 60 % av Sveriges yta och en region som är spänner över 100 mil från nord till syd så inser man att det knappast är ett homogent område, varken kulturellt eller geografiskt. Men jag inte mala på om storswänskens förtryck av Norrland, det har nämligen författaren och journalisten Po Tidholm gjort åt mig. Boken Norrland är en samling av artiklar och essäer som är skrivna av Po Tidholm. Bokens kapitel tar upp olika aspekter av Norrland som till exempel, Norrlands råvaror, kultur, turism och bilden av Norrland sett utifrån.

Första kapitlet som handlar om förhållandet till naturresurserna, främst skogen, är vilket på många sätt är grunden till konflikten mellan det glesbefolkade ”Norrland” och det tätbefolkade ”Nordtyskland”.  Det är en fråga som jag själv har ett starkt intresse för. Skogen och skogsnäringen är en av de avgörande anledningarna till att Norrland ”civiliserades” och på allvar blev en del av Sverige. Det var de outtömliga resurserna som behövdes för att Sverige skulle kunna ta steget in i det industriella samhället. Allt eftersom skogen höggs ner så kunde man bereda nya åkrar och vildmarken blev så småningom ett odlingslandskap. Under en lång tid kunde samhällen leva på skogsbruket, samma skog som annars hade kunnat ge inkomst i form av bär, svamp och vilt gav istället arbete och pengar. För även om skogsägarna ofta bodde långt ifrån skogarna så sysselsatte hyggen och sågverk ortsborna. Men i dag när en skotare kan ersätta femtio skogshuggare och de få kvarvarande sågverken ligger vid kusten så ger skogen varken några inkomster till bygden eller särskilt många arbetstillfällen.

Det som då återstår av skogen är möjligheten till rekreation och turism, som i sin tur minskar allt eftersom naturskogen byts ut mot kalhyggen eller hårt gallrad produktionsskog. Samma förhållanden ses även för de andra klassiska norrländska naturtillgångarna, älvarna och malmen. Ingreppen i naturen och samhället som utvinningen medför händer på ett lokalt plan men de vinster som kan hämtas ut ses som nationell angelägenhet. Det är ur det perspektivet som den så bespottade skatteutjämningen bör ses. Inte dignande bidrag till den lata och improduktiva landsbygden, utan som en knapphändig kompensation för alla de resurser som flödar söderut. Som Po Tidholm många gånger påpekar så har Sveriges förhållande till Norrland många likheter med hur de stora imperierna sett på sina kolonier. Något som endast duger som en källa till naturresurser.

Utöver de mer ideologiskt drivna texterna så ger boken dessutom en del nedslag i norrländska kulturfenomen. Det är allt ifrån hamburgerkedjan Max, hur folkmusik aldrig bara kan vara musik, Edsbyns framgångar i bandy, jeans med samiska influenser, riktigt smör och Mattias Alkbergs förhållande till Luleå. Dessa texter ger ett välkommet avbrott från de i allmänhet ganska pessimistiska och sorgsna texterna som ofta beskriver en sorts svunnen storhetstid. Det är inte en pessimism född ur ett behov av att svartmåla eller nedvärdera utan en som kommer ut en vilja att belysa de problem som finns. Det finns dock en gräns för hur långt det temat kan drivas innan en viss mättnad uppstår.

För även om ämnet är intressant och texterna välskrivna så finns det vissa problem med formatet. Första halvan av varje kapitel läser man i rask takt men sedan tar det allt för ofta stopp. Eftersom texterna i grunden är fristående från varandra, men tematiskt sammanknutna, så börjar de allt mer gå omlott. Man börjar känna igen inledningarna och anekdoterna som används för att binda ihop berättelsen. I vissa fall är det bara tematiska likheter och i andra nära på ordagranna återberättelser. Det gör att man efter hand börjar tappa sugen, man vet inte om det kommer något nytt eller bara en ny version på något som redan sagts. Dessa brister till trots så är Norrland en klart läsvärd bok som lyckas provocera fram både insikter och funderingar kring vad Norrland har varit, är och skulle kunna vara.

Annonser

Taggad: , , , , , ,

§ Ett svar till Norrland

  • GnomviD skriver:

    Nu blev jag mer peppad än tidigare att läsa boken. Jag tänkte ta med den under fjällvandringen och snika något kapitel här och var. Det känns som ett naturligt sammanhang. Jag får återkomma senare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande NorrlandEndast för förryckta.

Meta