Bättre sent än aldrig

2013/07/08 § Lämna en kommentar

Under den gångna veckan så har Almedalen lyckats med att åter igen skruva upp temperaturen på försvarsdebatten och en hel del andra politiska debatter med för den delen. Jag kan inte direkt påstå att jag lyckats hänga med i allt som sagts. Hela den veckan och lite till gick nämligen åt till att ta militärt förarbevis för dumper. Det var ett steg närmare att få bemanna Archer. Alla kan ju inte dricka rosévin och prata försvar, någon måste faktiskt vara ute i terränglådan också.

Det är glädjande att man har tagit frågan på allvar och glädjande att man på det flesta håll insett hur ohållbar situationen har blivit. Jag jag har aldrig sett en så pass bred enighet bland partierna. Även om den mest består i att man ser ett problem, inte vad som är problemet eller hur det skall lösas. Men man kan ju inte kräva hur mycket som helst. Det som är betydligt mer oroande är den förändring som skett med överbefälhavarens uppträdande. Efter att på Folk och Försvar gått ut med de stora bristerna i försvaret och på köpet blivit utredd för sekretessbrott så verkar han allt mer ha glidit in på den Moderata linjen. Något som uppmärksammats av bland annat Wiseman och Skipper.

Ett av de uttalanden som jag har fastnat för är ett som överbefälhavaren gjorde i samband med att han landade på Visby flygplats. Det var en betydligt mer dämpad och försiktig överbefälhavare som valde att fokusera på den stolthet han känner över den förmåga vi har här och nu. Man kan inte låta bli att fråga sig om det handlar om att han själv fått ett nytt perspektiv eller om det är ett resultat av en uppsträckning från politiskt håll. I en intervju med TT som sedan spridits till många av Sveriges tidningar ger han dock en målande beskrivning av problemet att öva artilleriet utan pjäser.

”Det är nästan som att spela fotboll utan boll”

Men det som jag finner dessdå mer uppseende väckande är det efterföljande påståendet att det inte finns några tecken på att soldater skulle ha sagt upp sig på grund av de saknade pjäserna. Efter att under min dumperutbildning ha diskuterat just detta med andra soldater och officerare så kan jag inte förlika mig med den bilden av verkligheten på förbandet. Jag pratade personligen med två soldater som sagt upp sig just av denna anledning. Efter att ha varit anställda i några år så ledsnade man på att syssla med allt utom sin huvuduppgift, pjästjänst. Några gick från att vara kontinuerligt tjänstgörande till tidvis tjänstgöring och vissa har helt enkelt lämnat det militära bakom sig. Det problemet är inte bara begränsat till pjäskompanierna utan spritt över hela regmentet. Utan pjäser som skjuter så finns det inga granter som eldledarna kan leda in eller som radaroperatörerna kan spåra. Enligt de uppgifter jag fick var problemet särskilt stor bland eldledarna där avhoppen varit mycket stora. Beslutet att börja öva förbandet på sin sekundärbevämpning, 81 mm granatkastare, var välkommet men för många alldeles för sent.

Jag kan inte ens med min godaste vilja jämka samman överbefälhavarens besked med de berättelser jag fick höra under övningen och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Antingen så vet inte överbefälhavaren hur allvarlig situationen är. Det är i sig självt uppseendeväckande eftersom det i allra högsta grad är hans ansvar. Om det beror på egen ofömåga att sätta sig in i situationen eller på att han blivit matad med skönmålningar från sina understälda vet jag naturligtvis inte och ska inte spekulera i heller. Det andra alternativet är dock ännu mer graverande, att han helt enkelt står och blåljuger för reportern. Jag varken tror eller hoppas att de sista alternativet är fallet, men tvivlet gnager på mig. För något är allvarligt fel.

Men det finns en ljusning vid horisonten. Det första fyra pjäserna ur förserien kommer att levereras till förbandet under hösten. Det har i och för sig sagt förut men nu så står faktiskt pjäserna klara och de sista problemen har varit administrativa. Det innebär inte att man kommer kunna börja öva med dem direkt. Först ska artilleriets stridskola, ArtSS lägga sista handen vid reglementen och utbildningsmaterial. Men om allt går som det ska kommer de första kontinuerligt tjänstgörande soldaterna att börja utbildas under slutet av 2013 och vi tidvis tjänstgörande under 2014. Man säger att det är bättre sent än aldrig, men den stora frågan är om det inte är för lite och för sent?

Annonser

Taggad: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Bättre sent än aldrigEndast för förryckta.

Meta