Någon annans problem

2013/05/07 § 3 kommentarer

På senare tid så har jag haft tillfället and fundera över och diskutera min tidvisa tjänstgöring som soldat ur ett vidare perspektiv.  Under Valborgshelgen så fick jag vid ett tillfälle en fråga om vad det var för halsband jag hade på mig. Jag bär nämligen sedan ett par år tillbaka min ID-bricka runt halsen. Det ledde till följdfrågan varför jag bär den, vilket jag förklarade bland annat hade att göra med att jag är tidvis tjänstgörande soldat. Det var något som jag kunde se inte möttes med någon direkt entusiasm, men väl nyfikenhet över hur det går ihop med en långhårig och skäggig akademiker. Kanske hade bilden av mig passat in bättre med batikkläder på Urkult än i M90-uniform på A9? Hur man kan väja att jobba som soldat är en fråga som dyker upp då och då, oftast som en dialog men ibland som en anklagelse. Man ses ibland som en person som med glädje tar på sig uppgiften att sprida död och förstörelse.

Det sätter fingret på en för mig viktig aspekt kring försvaret och kanske ännu mer yrkesförsvaret. Jag vill tro att få söker sig till försvaret eftersom man vill döda andra människor och ännu färre som klarar sig igenom alla kontroller. Men samtidigt måste man erkänna att det är den verklighet som vi förbereder oss inför, men hoppas aldrig inträffar. Försvaret har fått förtroendet att stå för en stor del av vad man kallar statens våldsmonopol.  Ett försvar som saknar förankring hos befolkningen kommer aldrig kunna fungera i ett krig då det är något som drabbar alla, om än på olika sätt.

Visst är det synd att det finns blir allt ovanligare att hitta någon att utbyta lumparhistorier med på fyllan, inte för att det hindrat någon från att berätta en ändå. Men ett av problemen med yrkesförsvaret ligger i att det blir allt färre som har en relation till försvaret och förstår vad man faktiskt gör. Eller för den delen känner någon som jobbar som soldat eller officer. Försvaret är en så pass annorlunda värld att det snabbt blir väldigt abstrakt när man ser det från utsidan. Just detta blir allt tydligare när det för en gångs skull är något som är uppe för diskussion. Det är många som har åsikter men dess då färre som har insikter. Dessvärre gäller de även de folkvalda. Det är skrämmande hur få av de som tar beslut om försvaret som faktiskt vet vad resultaten blivit.

Med en allt sämre folkförankring blir dessutom försvaret lätt något som andra, lite suspekta, våldsromantiker håller på med. Inget för den civiliserade och moderna medborgaren. Det är någon annans problem, inget som berör mig. Men om så nu är fallet så bör man istället ställa sig den stora och obekväma frågan. Är det verkligen människor som du har så låga tankar som du vill ska ges vapen? Om man anser att Sverige bör ha ett försvar, vilket jag inte tar för givet, så måste man också inse att någon ska bemanna detta försvar. Det behövs inga fiender som stormar riksdagen om vi redan gett upp vårt självbestämmande av rädsla för vad som skulle kunna hända. Sverige är inte bara en landyta utan vår gemensamma idé om vad Sverige är och borde vara. Det är det som ska försvaras. Därför är det viktigt att försvaret inte blir något separat och väsensskilt från samhället i stort. När man slåss för något man inte tror på slutar man vara soldat och blir reducerad till ett vapen i någon annans hand.

Eftersom jag tror att vi behöver ett försvar så tror jag också att vi måste göra det till vårt gemensamma ansvar igen. Värnplikten hade många brister och är ingen idealisk lösning. Men verkliga problem har sällan perfekta lösningar utan bara acceptabla kompromisser. Men att införa en allmän, könsneutral, värn- och civilplikt tror jag är det minst dåliga sättet. Det ger en välbehövlig förmåga att hantera alla typer av kriser, inte bara de militära. Och när den som tar beslutet vet att de egna barnen, barnbarnen, vännerna och grannarna kommer vara de som tar på sig uniformen så görs det sällan lika lättvindigt. Krig är aldrig den bästa lösningen, det är oftast den sämsta, men ibland den enda. Och värnplikten är det enda sättet jag ser som ger så väl folkförankring som legitimitet. De operativa fördelarna är en annan fråga, för en annan dag och kanske ett annat forum.

Med den inställning är det kanske ett konstigt beslut att vara del av yrkesförsvaret. Men jag kan inte kräva av andra det jag inte själv är beredd att göra. Jag kan inte reducera det hela till att vara någon annans problem och någon annans ansvar. Så får jag leva med att ibland ses som en våldsromantiker och anställd krigshetsare. Men förhoppningsvis innebär det att någon annan slipper ta på sig den rollen.

Annonser

Taggad: , ,

§ 3 svar till Någon annans problem

  • GnomviD skriver:

    Medhåll, i allt väsentligt. Du träffar dessutom alla ömma punkter som är de fördomar om militärer som jag har med mig undermedvetet, fast jag rationellt vet att det är en förenklad bild. Det är intressant att läsa ditt perspektiv på det här.

    Även om jag är skeptisk mot all rustning håller jag med om att en allmän civilplikt vore att föredra. När jag var sjutton-arton blev jag personligen glad för att jag slapp lumpen, men med åren framstår det som det minst dåliga alternativet ur ett samhällsperspektiv.

    • Love Alm skriver:

      Kul att höra. Det är ju när någon läser och tar sig lite tid att fundera över det man skriver som det känns värt att skriva. Det är den bästa belöningen för skrivkramp och prestationsångest.

  • Norrlandslust skriver:

    Tack för dina kloka ord, det är kul att höra att man inte är ensam med att sakna värnplikten! Tyvärr verkar de dra in otroligt mycket just nu på alla kostnader. Försökt i 2 år att ta mig in på en grundutbildning och överklagat men på grund av lite gräs allergi så platsar jag inte. Istället får jag försöka heja och stötta er som jobbar i försvaret. lär titta in fler gånger, mycket intressant texter som väcker funderingar och tankar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Någon annans problemEndast för förryckta.

Meta