Grundforskningens dilemma

2013/04/05 § Lämna en kommentar

Som doktorand så sysslar man inte bara med forskning. Man läser också motsvarande ett drygt läsår med kurser och många undervisar dessutom. I mitt fall har de flesta kurserna hållits på avdelningen och varit direkt kopplade till min forskning. Men det finns också ett antal kurser som är obligatoriska för samtliga doktorander på skolan för elektro- och systemteknik. Det handlar om att bygga upp vad man anser vara grundfärdigheter för forskare. Det är bland annat hur man skriver vetenskapliga texter eller som senast grundläggande kommunikation och pedagogik. Det var en väldigt intressant, om än väldigt ytlig, kurs som tyvärr tillförde väldigt lite som jag inte lärt mig som kendotränare eller gruppchef. Men det är något som universitetslärare ofta är dåliga på och något som jag tycker är både viktigt och rätt intressant.

Min nuvarande kurs är på sätt och vis den totala motsatsen till pedagogikkursen. Den avhandlar ämnen som jag i och för sig har väldigt dålig koll på, mestadels på grund av bristande intresse. Det första momentet handlade om hur man söker medel från olika stiftelser. Det är något som alla forskare kommer i kontakt med för eller senare och ett nödvändigt ont. Utan pengar kan man inte bedriva forskning, det är inte svårare än så.

Det andra momentet som jag just påbörjat handlar om innovation. Ordet i sig låter ganska harmlöst och trevligt. För vem gillar inte nyskapande idéer? Problemet är att innovation mer och mer får innebörden av att göra en nyskapande produkt och sälja med vinst. Detta kommer igen i momentet som fokuserar på de ekonomiska aspekterna, produkter, patent och affärsmodeller och inte på den kreativa sidan av innovationen. För många är det säkert både intressant och relevant. Men för mig är det varken eller. Kursen sätter däremot fingret på ett perspektiv angående forskning som är väldigt problematiskt.

Det smala område jag studerar kan med gott samvete räknas som grundforskning. Det är forskning vars enda syfte är att skaffa mänskligheten ny kunskap och förflytta gränsen för vårt vetande. Det gör att grundforskning har helt andra premisser än den tillämpade forskningen. Inom den tillämpade forskningen har man oftast ett problem eller en uppgift som man vill lösa. Man vet därför på förhand åtminstone nyttan av sin forskning, om den lyckas, och vad den kan ha för ekonomiska värden. Inom grundforskningen börjar man med en fråga man vill ha svar på. De svar man får på vägen är ofta inte de man väntade sig få och resulterar oftast bara i en ny fråga. Hur sätter man ett ekonomiskt värde på något resulterar i kunskap som det står var och en fritt att använda?

De största vetenskapliga upptäckterna som görs inom grundforskningen är dessutom ofta oväntade och deras tillämpning är inte kända på förhand. Ett favoritexempel på svårigheten i att sätta grundforskning i ett ekonomiskt perspektiv är lasern. Den teoretiska grunden för hur en laser fungerar presenterades av Einstein så tidigt som 1917. Det var en intressant upptäckt men på många sätt endast en teoretisk kuriositet. Det tog fram till 1957, två år efter Einsteins död, innan den första lasern kunde konstrueras. Vid det här laget så insåg man att lasern hade stor potential som ett vetenskapligt verktyg för till exempel interferometri, spektrometri och positionsbestämning. På 40 år hade Einsteins teorier alltså endast blivit omsatta till dessa smala tillämpningar som knappast påverkade samhället i stort. Idag 97 år efter Einsteins upptäckt, så har vi fortfarande inga strålpistoler, men är lasern något som finns inom forskning, industri och i hemmet. Det kan vara så vitt skilda användningsområden som fusionsreaktorer, svetsar, operationer för att korrigera brytningsfel och laserpekare som man kan använda för att leka med sin katt.

Ändå är en ofta återkommande fråga i årsrapporter och ansökningar för finansiering vad vår forskning kommer ha för positiva effekter för samhället. Det sätter grundforskningen i en nära på omöjlig sits. Om man säger som det är, att vi inte vet, så får vi inga pengar. Om vi ger exempel på nyttan med vår forskning, innebär att vi måste förutspå vilka resultat vi kommer får och sedan gissa oss till vilka tillämpningar de kan komma att få de närmaste 100 åren. Är det något historian har lärt oss så är det hur svårt de är att förutspå framtiden, ändå är det precis vad vi förväntas göra. Om Ada Lovelace hade kunnat förutspå 4chan, hade hon fortsatt med sin forskning? Det kommer vi aldrig få veta, men vi kan tillåta oss att fundera över konsekvenserna det hade haft för samhället.

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för april, 2013Endast för förryckta.